Tajta jeans och grubbel.
En liten osammanhängande text om livet just nu. Typ.
...
Livet just nu är är på gränsen till surrealistiskt och ända så förtvivlande realistiskt. Jag lever i ett land som inte pratar mitt språk, där det knappt finns ett träd per person och med invånare som äter torkad fisk till mellanmål. Jag går upp 06:45 varje vardagsmorgon och försöker vara i säng 22.00. I mitt rum finns en säng med plats för tre, men jag har den alldeles för mig själv. Trots ytan används bara en tredjedel av sängen för jag känner mig så ensam annars, trycker mig mot nattygsbordet och sover nästan aldrig intill väggen längre. Jag vill strunta i att paniken och gråten väller fram som en orkan överallt och ingenstans men inte innuti. Jag skyller på hormonerna, det är lättast så.
...
Nej vet ni vad, det här var alldeles för ansträngade för mitt fragila sinne. Prestationsångesten över att det blir fult och osammanhängande har flyttat sig till ögonen. Jag tror hela tiden att det ska bli bättre så fort jag sätter mig och skriver en stund. Det känns tamigfan bara värre. Ursäkta. Kommer jag någonsin att bli sådär önskvärt bra på någonting överhuvudtaget? Och nej takk, svara inte på den frågan. Jag är tankeläsare.
...
Godnatt eller ha en fin dag eller vad du nu vill ha. Vad vet jag. Jag vet att jag vet men att jag ingenting vet på samma gång. Jag är bara människa precis som du och alla andra.
historier om schack
jag saknar stockholm och gubbarna som spelar schack i kulturhuset.
maria hade vandrat längs strandgatan igår och berättade om atmosfären just då den kvällen för mig. det var fint och jag kom på mig själv med att jag var så trött på allt det där innan men jag älskar det nu.
sen vill jag mest bara säga: DIN SATANS VULKAN KAN DU INTE LÄGGA AV SNART? JAG ORKAR INTE MED DET HÄR MER! DU FÖRSÖKER LURA MIG MED DINA VACKRA NORRSKEN; HA DET FUNKAR INTE! dö vulkan dö
pick och pack packa packa packa. nu börjar de åka hem en efter en, alla utom jag.
Canon in D
Det strömmar ut fin musik alá klassiskt ur min dator och mina ögonlock är tunga.
Idag promenerade jag förbi fina hus, fula hus, en gammal fiskbod men tillhörande fisk hängandes utanför och solen sken. Jag kom till en flygplats och jag kom till en vagn där det stod "Tom tits experiment" på svenska. Jag vet inte vad som händer men på något sätt flyger tankarna förbi, blir inte färdigtänkta och orden blir inte skrivna som de ska. Det har varit två vulkanutbrott och om en vecka kommer mina själasystrar hit. Vad gör man och vad säger man? Jag nöjer mig med att gå på kyrkogårdar och titta på gravar.
Jag gråter för ingenting blir som jag vill eller tänker mig att det ska vara. Jag hatar att ha så mycket och ändå ingenting.
Och jag har hittat den perfekta tatueringen:
people/animal arithmetic
ni dyker upp hela tiden. fyller upp mitt huvud. det är enkelt och svårt och allting kommer bli rätt i slutändan.
eg er med kvef och imorgon är min favoritdag på hela veckan. lördag.
Wake up, comb my hair
Making food disappear
Riding bikes, making out
Elephants swimming down
You and I run away
Brushing ticks, so we must
Cover full of fireworks
Through your fingers, through a bean
I see it in your hands
You're rolling down the stream
You're in the sand
I see you're colourful
I see you in the trees
I see you're spiritful
You're in the breeze
Shakespeare
"Ja, hela världen
En skådebana är, och alla mänskor,
Så män som kvinnor, spela på densamma.
Var har sin stund att komma och gå,
Och en har många roller för sin livstid."
Ur MacBeth:
"En skugga blott, som går och går, är livet;
En stackars skådespelare som larmar
Och gör sig till, en timmas tid, på scenen
OCh sedan hörs ej av. Det är en saga
Berättad av en dåre; låter stort,
Betyder intet."
Spiegel Im Spiegel
Just nu befinner jag mig i renässansen men vi tar det från början. Edens lustgård, en gång i tiden måste ändå allt ha blivit till av noll och ingenting. Eller?
Genom årtusendena har den vilda floran av mystiska förklaringar på de filosofiska frågorna vuxit fram. Säga vad man vill om dem, fascinerande är de i allafall. Liksom de grekiska filosoferna, naturfilosoferna som inte fokuserade på hur vi uppstod utan istället på frågor som hur vatten kunde bli till fisk och livlös jord till höga träd och vackra blommor (jag skulle dock inte kalla jorden för livlös men ni förstår poängen). Allt flyter och varar för evigt.
"Ingenting av det som existerar i sinnesvärlden är varaktigt" - vi kan ha vaga föreställningar eller antagen om det som tillhör sinnesvärlden. Säker kunskap kan bara förnuftet ge oss, sade Platon. Alla våra sinnen är knutna till kroppen och är därför opålitliga. Förnuftet bor i den odödliga själen, och själen kan se in i ideérnas värld, eftersom de inte är materiell. Längtan till själens boning är kärleken, eros. Tillbaka till ursprunget, ut ur kroppens fängelse. Ett idealliv som få kan förverkliga, om ens någon. Det är så lätt att klamra sig fast vid spegelbilderna, det hade han rätt i den där Platon. Om skuggorna av allt inte ens längre upplevs som skuggor glöms även själens odödlighet bort (se grottliknelsen).
Aristoteles och Platon, ack vad dessa män tänkte och funderade. Vi vandrar vidare i träsket. När upplever vi den högsta graden av verklighet? Enligt Platon när vi tänker med förnuftet och enligt Aristoteles när vi använder våra sinnen. Till skillnad från Platon ansåg Aristoteles att det i människans själ bara finns reflexer av tingen och naturen. Alltså är naturen den egentliga världen. Jag är benägen att hålla med Aristoteles, även om Platon har sina poänger han med. Det är lätt att bli lite vilsen här, det är mycket att hålla reda på och grubbla kring.
Nu har vi hamnat vid en liten täppa: lyckan och etiken. Vad gör en människa lycklig? Enligt Aristoteles fanns tre former av lycka:
1. Ett liv fullt av nöjen och njutningar
2. Ett liv som fri och betrodd medborgare
3. Att vara forskare och filosof
Alla former måste finnas för ett lyckligt liv. Det är sant, men att att hitta den gyllene medelvägen är inte alltid så lätt:
Modighet - inte vara feg och inte vara dumdristig
Givmildhet - inte girighet och inte slöseri
Bara genom balans och måttfullhet kan man bli en lycklig, harmonisk människa, men vägen dit är inte precis guldkantad må jag säga.
Nu kommer jag hoppa förbi Sokrates, förlåt, men jag hastar vidare till cynikerna. Enligt dem är verklig lycka att göra sig oberoende av förgängliga, sköra, yttre ting såsom materiellt överflöd och politisk makt. Och eftersom lycka inte har någonting med det yttre att göra kan den uppnås av alla. När den väl är uppnåd kan den inte heller försvinna. Så sant som det var sagt. Vill ni fördjupa er ytterligare kan ni checka in Diogenes och öltunnan.
Sedan har vi epikureérna och stoikerna. Ska vi uthärda smärta eller ska vi undvika den? Blir inte strävan efter att undgå smärta också det smärtsamt tillslut? Det är lite komplext det där.
" Gudarna behöver inte frukta. Döden är ingenting att ängslas för. Det goda är lätt att uppnå. Det skrämmande är lätt att uthärda." - Epikuros
Jag vet att jag ingenting vet och så fortsätter det i all oändlighet. Som ni märker är jag så ivrig att dela med mig att allt blir lite förhastat och kortfattat. Förlora er gärna mer, grip tag i stammen och fånga löven. Titta, lär , humma och bli totalt förvirrade. Själv ska jag fortsätta med Kepler och Galilei. Renässansen är som sagt mitt NU.
Glad påsk
Sportmode är fulmode
H E R R E G U D
*läste även det i Marie-Claire. Kan vi gissa att trenden kommer från Amerika?
Hej!
Hemkommen från en långpromenad. Tanken var bara att få lite solljus och lämna tillbaka en skiva, jag tog lite andra vägar. Tittade in i andras hem och gjorde upp små historier i mitt huvud om deras liv. Gick in på sliriga gator och kom till små lekplatser inklämda mellan gamla trähus. Gick ner till hamnen och luktade på tången. Hälsade lite på svanarna och änderna och tuggade lite på mitt bubbelgum och hummade små sånger. Tänkte att jag skulle kolla lite i en matbutik jag inte varit i. Det var som att komma in i en gammal loppis knökfullt med varor. Nyheter om vulkanen visades och folk trängdes och kollade intresserade. Sa "fyrirgeftu" och ursäktade sig med rätt långa utläggningar på isländska. Jag förstod men visste inte hur jag skulle svara så jag log bara och sa "allt i lagi". Vilken konstig prick måste folk tycka. Det gör ingenting.
Helt plötsligt stod jag vid min dörr vid krokusar och kollade på klockan. Jag hade gått i tre timmar. Tick tack så bra det kan va att bara gå på kontemplativa promenadstråk ibland. Solen lysandes i ögonen och Niel Young sjungandes i öronen.
Kram/ Isa
With an incensed Fire of Iniuries
Ja ni förstår säkert.
Tills dess.
Så länge delar jag med mig lite av min dagbok, som för övrigt är bland det roligaste man kan läsa en regning dag.
Varsågoda:
Jag lyssnar på vinden och tänker att livet är bra märkligt. I min väska ligger en liten röd polisbil som ska skickas över atlanten. Jag har fått en hälsning från en gosse som gillar mig. Det smög just in en katt genom mitt fönster ner i diskhon.
Jag är vilsen i känslodjungel. Hjälp, snälla rädda mig någon.
JAG VILL HÅNGLA MED EN HIPSTERHUNK NU
Jag och P vandrade genom Stockholm. Han hade en barstol under armen och jag hade en grå katt som jag hittade vid slussen (men släppte den fort eftersom både jag och P är allergiska). Vi höll i hand och hade roliga samtal (jag var berusad, han var berusad). Han är halvfinsk. Vi gick till T-centralen. Kysstes farväl. Konstig helg som vanligt.
Jag drömde att Lykke Li hade en konsert i en grotta, framför en sjö. Det liknade ett kvinnligt könsorgan där hon stod och jag tyckte det var otroligt vackert. Det var så mörkt och så lös det kring alla människor. Jag drömde att Kleerup och jag drogade tillsammans.
Malte kommer och visar upp sina bilar och säger Ia så sött. Och ler så underbart. OCh hans matta är grön med pingviner på och flygplanen utanför fönstret är ovanligt många idag."
Lite som: Ducka, spring för livet Isa.
Höst&Förtivlan&Bästaste vänner
Att vakna upp på morgonen och vara ledsen över att man inte drömmer längre, så vill jag inte ha det.
Blott arton år har jag blivit den andra kvinnan. Det är synnerligen underhållande, känner mig som en snusktant när vi vandrar i korridorerna och den stackars lilla pojken virrar med ögonen. Oerhört roligt.
Hvernig gengur?
Önskar jag hade en symaskin, önskar jag hade tyg, tråd och nål. Önskar jag hade kraft och ork. Och ett färglandskap och social makt.
Har massor men ändå, vilka är lyckligast? Är så lycklig alltid och inte. Såg en så snygg tjej stå utanför en ekobutik. Hon hade verkligen fattat grejen, hon lekte inte. Hon VAR och är förhoppningsvis DET jag pratar om.
Håret mitt flög i luften medan jag vandrade ner för Laugarvegur. Regnet duggade och tänkte att banne mig, jag vill ha sådär långt, blont, kanske rött hår, som i en John Bauer saga. På god väg. Så gick jag, dagdrömmandes som vanligt.
mäh, sluta vara så söt
"I never thought about you this winter; I never thought 'bout you this spring
But now when the summer is here I never thought I'd think about you again
You smoke like a young... Your flower is in your hair
When you were always to late, I still waited for you in this sweet summer air"
och så skriver han: Den här låten får mig alltid att tänka på dig. Det är nästan per automatik som man sluter ögonen, och sköljs iväg till någon magiskt somrig dagdröm.
och så tänker jag på när han vaknade, sa godmorgon på finska,
och hur hans vita acne t-shirt luktade sådär tallbarrigt.
man bah åh sluta då!
Liten fågel och rött hår
Det är mycket som jag önskar, skulle vilja ha, i denna stund. Jag tittar ut genom fönstret, det är soligt och blåser lite. Klockan är halv ett och jag har inte gjort så mycket vettigt idag känns det som. Plockat, sovit, gjort smoothie och toast. Tittat ut. Lyssnat på musik. Längtat bort. Skrivit rent anteckningar och funderat lite på vad jag vill göra av mitt liv. Lite svårmodigt sådär, men allt kan inte vara rosor, cupcakes och körsbär jämt.
Det känns som det fattas någonting, som att en liten bit av det magiska man hade förut har ramlat av. Energin och entusiasmen. Det där levande och äkta. Det mesta känns plastigt numera och jag vill inte vara här och NU. Utan där, och inte ett där som JAG eller VI eller DU har skapat utan ett DÄR som någon annan har skapat. Jag vet inte riktigt vad jag själv menar, men jag har mina aningar. Jag tror att ens bästa tid i livet redan är förbi. Jag tror att barndomen är ens bästa tid i livet. Det är synd att den så ofta förstörs och sågas itu i flera bitar. Som ett gigantiskt jordpussel.
Jag vill ha långt rött hår och fräknar. Jag vill läsa böcker och bli smart. Ha ett hus på landet och måla hela dagarna. Jag vill skriva små texter och lukta på violer. Det är så lätt att leva i en illusion. I en idealistisk värld som kanske inte är så idealisk. Jag har sagt det förut och jag säger det igen:
Jag tänker alldeles för mycket för mitt eget bästa. Och hjärtat är alldeles för stort för kroppen.
Puder.
Jag tittar på Mumin och organiserar ett i framtiden fint inlägg om dessa små förtjusande figurer.
Liljekonvaljer och Carobella
Det luktar rent i mitt rum, jag har öppet fönster och solen går ner över horisonten. Jag har nytvättade kökshandukar och så har jag satt upp småsmå hjärtan vid lysknapparna så man blir glad när man ska tända lampan på morgonen. Eller på kvällen. Det känns som att de senaste dagar av misär ligger långt bak i tiden. Imorgon är det helg igen och jag känner att det kommer räcka med att stanna hemma och kolla på vampyrer och dricka te. Dansa litegrann i mitt rum och ta en tripp till Ikea och köpa en kastrull och lingonsylt. Vissla lite och vara nöjd över att man är frisk och kry. När man har varit på absoluta botten är man så glad att man lever och kan äta vadsomhelst igen. Hjärtans fröjd.
Och MYCKET fina män (och bra låt):
Bohemian like you
Jag sitter på mitt rum. I min stora säng, den är mjuk men min rumpa är lite bortdomnad ändå. Vinden viner och skapar små tjut som är i fin harmoni med Dandy Warhols. Jag har hängt upp örhängen på min lampskärm för jag tyckte det var fint. Jag har även hängt upp klänningar och en jacka i taket, jag tyckte det såg lite ut som ett konstverk. Och så kom jag osökt på att tänka på barn och barnvagnar.
När och om jag blir mamma så har jag någon slags bild av hur det kommer att vara. Hur jag vill att det ska vara. Jag ska föda upp Tova-Li och Tett på ekologisk mat, gärna biodynamisk. Vi ska vara ute mycket och jag ska ha en gammal vagn med stora hjul. Helst i ett fint mönster. Gärna en sulky i lila manchester. Vi ska laga gröt till frukost och sjunga små sånger och räkna små ramsor. Det ska var rutiner, men flexibla sådana. Jag ska läsa tusentals sagor för dem och hitta på små egna om älvor, troll och små filurer som bor i dörrspringor.
När mörkret faller ner ska de ha små stjärnor i taket att titta på och en gammal jordglob att snurra med. De ska få titta på gamla filmer och fina serier såsom Trolltider och Den vita stenen. Ingen kapitalisttv och ingen coca-cola, bara cubacola. Vi ska vandra på långa promenader i skogen och ha med oss termosar med varm choklad. Och smörgåsar med ost och gurka.
På somrarna ska jag de få gå barfota och så ska vi göra flädersaft som dricks ur prickiga glas. Spela spel och vara uppe lite för sent bara för att det är sommarlov.
Idylliskt och drömlikt. Fantisera är det ingen som kan hindra en från. Tänk vad fint vi kommer ha, Tett, Tova-Li och jag. Kanske några mer också. Fast i mina drömmar är det bara vi. Och en snygg man som heter Sebastian. Han ser ut som mannen i det franska museét. Vilka fina barn vi skulle få. Precis så skulle det vara. Och jag själv skulle såklart alltid ha fina klänningar och ett rödvitprickigt kök.
Och så skulle jag och min man spela lpskivor med grunge, gamla godingar och så skulle vi ha en modern bang-olufsen tilll våra brakfester fyra gånger om året då jag och mina vänner agerar djs och spelar electronica/triphop/pop och alla dansar tills de inte kan stå. Barnen är små och sköra så de får vara i tryggt förvar hos deras galna farmor och farfar.
Så det var det. Lite lörddagstankar. Nu måste jag göra mig iordning. För i verkligheten ska jag titta på melodifestivalen, den svenska fast på Island. Jag ska laga middag med Jenny oh en polsk tjej, Agnes. Sedan ska vi till Francoise, fransosen, och dricka vin tillsammans med Egill, islänningen. Sedan ska vi ut och dansa hela natten.
Dream on baby, babies. So long.
Guldkorn/Taste/Yellow
I have never been blessed with the true feeling of love. I've always felt like an outcast in that way. Placed beside the world of loving individuals. Like it's not meant for me. You see, I'm a dreamer. And in my dreams I'm head over hills in love and it's mutual. Unfortunately, this makes me an observer. I observe everything and everyone around me, and the importance of my own actions fails. It's like I'm trapped inside my brain and completely unable to... do life. I think I'm in love with the thought of being in love, how cliché it may sound. And I don't want to wait forever. Maybe I'm just gonna have to accept it. Maybe there is this insignificant number of all the billion people on earth, who just aren't supposed to fall in love...
/L
Love is just something that people sacrifice their blood and sweat to hunt for it. But in the first place, is it huntable, or has it always been there and that you just made it lost its meaning.
Text:lelove
Bilder:weheartit
Amerikanska pojkar?!
Jag vet att ni vet vem name the pet är. Om ni inte vet det så kan jag berätta att hon i vissa kretsar är en av sthlms kreddigaste innemänniskor (i typ vihängerpåspybar eller vitrorviärsåhimlcoolafastviärsomallandraigänget eller fanviborpåsöderdetgörintedu kretsar*). Efter att ha hört diskutioner om hennes "American Boys"-video var jag naturligtvis tvungen att kolla upp den.
Jag kanske även bör tillägga att hon var på top fem (minns inte placeringen men kan det ha varit nummer 2) listan över Sthlms hjältar 2009 i DN!!! Ja Dagens Nyheter du såg rätt. De skrev bl.a. att det var en sjukt snygg video. Slutsatsen jag kan dra är att antingen har svenska folket löpt amok och blivit galna/manipulerade eller så har någon jävligt kåt journalist placerat henne där (alltså en sådan journalist som blir kåt av smala tjejer som beter sig som barnungar).
Såhär tyckte jag om videon:
1. Varför är Dinamarca med i videon? Varför sopar han golvet? Varför försvinner han när alla tjejer kommer? Varför får han inte dansa?
2. Alla är sjukt smala. Hallå förebilder? Har ni castat flickorna efter kroppsstorlek?
3. Vad i helvete har de på sig?????!!!!!
4. FALSKT
5. Jag är förvirrad. Vad har hänt? Vad har gått snett? Är det ett skämt?
Här är videon, döm själva:
* elitister. fast det är skillnad på elitister och elitister ni vet.
Lördagkväll
Spenderas med laptopen i knäet. Jag är själv hemma och helgen är ovanligt lugn. Min vän P vill träffa mig ikväll, liksom alla helger på sistone. Det jag känner är Oh Dear, varför inte bara sippa på likör och prata, inget annat? Livet är bra underligt och jag vill inte förstöra hjärtan.
Jag var i Köping idag förresten, på kusinkalas. Det är så skönt att få lite perspektiv på saker och ting, som pappa och jag konstaterade. Det är så skönt när det är opretantiöst och plottrigt och hundratals saker och skinnfåtöljer.
Min kusin Jonas hade en geckoödla som hette Gullis, den frös lite så vi lindade in henne i en yllefilt.
