En midsommarnattsdröm

Hipp.
Snart dyka fyra dar i nätters djup,
Snart drömma fyra nätter tiden bort,
Och då skall månen, som en silfverbåge
På himlen nyspänd, skåda ned uppå
Vår bröllopsqväll.

Thes.
Gå, Philostrat, och kalla
All ungdom i Athen till lustbarheter;
Väck munterhetens qvicka ande opp,
Och visa svårmod bort till jordafärder,
Den bleka gästen passar ej vår ståt.


Oh


lover of mine

tack till kära amanda som gav mig beach houses nya. den är så himla bra och jag tror den hjälpte till så jag orkade jogga hela vägen längs havet utan stopp.
jag har målat naglarna i en supertjusig röd nyans som får mig att vilja äta upp dem. jag har ätit oranga morötter och känner att världen börjar målas i färg nu och träden är gröna.
havet glittrar.
vi har alla våra toppar och dalar och mittemellan bergen

best of we ♥ it

X_9e46fbb2_large20081120082557Tumblr_l25dmhnnrj1qbn0iuo1_500_large20090425124806Tumblr_l2vc67v41t1qbe6b3o1_500_large

that's what I want - barett strong


En liten osammanhängande text om livet just nu. Typ.

Egentligen vill jag använda (...) men jag har inte tänkt igenom det ordentligt så då får det vara. Ganska ofta nuförtiden känns det som någon vänder ut och in på min hjärna så att alla små och stora delar faller ut. Inklusive alla nervceller och det tjocka illaluktande blodet. Jag förstår att det är en dramatisk liknelse men den är ändå relativt sann, tro mig eller inte, jag begär ingenting. Och vädret vänder inte bara hjärnan utan hela kroppen ut och in. Det fungerar som en katalysator, varje morgon klockan tio över sex sätter den igång en kedjeström. Sol på morgonen. Stapla till toaletten och känna de kalla gråa granitplattorna under fötterna. De allra finaste ljuset är morgonljuset, för det är så lugnt.

...

Livet just nu är är på gränsen till surrealistiskt och ända så förtvivlande realistiskt. Jag lever i ett land som inte pratar mitt språk, där det knappt finns ett träd per person och med invånare som äter torkad fisk till mellanmål. Jag går upp 06:45 varje vardagsmorgon och försöker vara i säng 22.00. I mitt rum finns en säng med plats för tre, men jag har den alldeles för mig själv. Trots ytan används bara en tredjedel av sängen för jag känner mig så ensam annars, trycker mig mot nattygsbordet och sover nästan aldrig intill väggen längre. Jag vill strunta i att paniken och gråten väller fram som en orkan överallt och ingenstans men inte innuti. Jag skyller på hormonerna, det är lättast så.

...

Nej vet ni vad, det här var alldeles för ansträngade för mitt fragila sinne. Prestationsångesten över att det blir fult och osammanhängande har flyttat sig till ögonen. Jag tror hela tiden att det ska bli bättre så fort jag sätter mig och skriver en stund. Det känns tamigfan bara värre. Ursäkta. Kommer jag någonsin att bli sådär önskvärt bra på någonting överhuvudtaget? Och nej takk, svara inte på den frågan. Jag är tankeläsare.

...

Godnatt eller ha en fin dag eller vad du nu vill ha. Vad vet jag. Jag vet att jag vet men att jag ingenting vet på samma gång. Jag är bara människa precis som du och alla andra.


en natthälsning

himlen är rosa och blå och jag överväger om jag ska gå ned tilll havet och sitta och prata lite med vattnet eller bara dunsa rakt ner i sängen. svårt val men jag tror på det sistnämnda. jo så blev det sagt, stack ut näsan nyss och kylan bet mig alldeles för hårt i kinderna. jag får ta mig en morgonpromenad istället.

oh snälla sovgud låt mig inte ligga vaken i det mörka ljuset och tänka tankar. jag har fått för lite sömn och för mycket snurr på sistone.

om sexton dagar har jag bott fem månader på island.

hejdå

Ojdå

det verkar som jag har skrämt bort mr. P. det är väl bäst så antar jag. jag ska erkänna att det faktiskt känns som en lättnad.

jag har sår i näsan och undrar om jag någonsin kommer få fjärilar i magen eller darrande ben.

å andra sidan blev jag röd i ansiktet när jag pratade men han i butiken som sa fel pris på tröjan och var så fin att man dog litegrann. ingen punkt eller kommatecken men vad spelar det för roll. skit samma liksom. han har nog redan fru och barn precis som alla andra snygga islänningar. ett dödsdömt läge.


Snilleblixt.

Helt plötsligt såg jag det klart för mig, som en sol i massor av färger. Jag har en plan. Äntligen har jag ett litet hum om vad jag ska göra för en stund. För några månader, för några veckor, för några år. Vi får se, jag tänker inte säga vad, inte mer än att jag är glad att det kunde vara så enkelt. När det kommer ske har jag ingen aning om, men allra tidigast om tre år.

Och nej jag har inte bestämt mig för vad jag ska bli när jag blir stor. Jag har bara bestämt mig för vad jag ska göra ett tag. Kanske temporärt, kanske inte.

Tumblr_l0js2vduvb1qatt0uo1_400_largeTumblr_l14tm7sof41qatuquo1_500_large200812301150364570615386_0788265cba_largeTumblr_l23exwbbb01qzocyko1_500_large

Det allra bästa är att jag inte kommer vara beroende av någon annan.



RSS 2.0