Isa

Jag kan få det om jag vill. Och en fin sådan.
(men jag vet inte.......)

Från Laredoute:

Pretentiöst men åck?





Detta klipp är från en film som heter Bernard och Bianca på svenska. En mindre känd disneyfilm som jag fullkomligt älskade när jag var liten. Och visst är Medusa en underbar karaktär?:

Och sist men inte minst Robin Hood. Bläddra vidare till slutet för då har Sir Väs ramlat ner i öltunnan:

Litegrann sådär. När man bloggar runt, ser fina män, fina damer, fina saker. Då blir jag den där obotliga romantikern precis som L. Och jag vill ju inte vara sämre. Dessvärre har den mesta romantiken på sistone skett sent sent, på det berusande dansgolvet.
Jag vill spela piano med den försvunna prinsen. Vandra i höstens kalejdoskåp. Äta bullar och pussas under löven, på vinden och överallt.
Åh vilken romantiserad bild av allt jag har just i denna stund. Jag låter den vara så ett litet tag, för verkligheten är så tråkig.

♥

Helgen går alldeles för fort. Helt plötsligt är det söndagkväll, alldeles för sent för mitt eget bästa och massa tankar och längtan till nästa helg. En och en halv vecka kvar på jobbet, sen blir det annat, vad vet jag inte.

I fredags var vi på svartklubb, men det mesta som var svart var polisernas byxor. I övrigt var det ett mystiskt klientel, dam med liten blå handväska till exempel....jag träffade P igen. Och undrar hur det kommer att bli. Det är så konstigt, jag borde vara nöjd och glad när jag har det jag längtat efter men ändå känns det bara som att det inte är jag. Svårt att förklara. Pojke. Vi somnade halv fem och L drömde feberdrömmar hela natten.

I lördags sov vi, städade, lagade mat och åkte till Rosenhill.

Idag sov vi, åt frukost sen var jag barnvakt. De bor så fint, precis så vill jag bo. I ett stort gammalt stenhus, enorm trädgård precis bredvid en sjö och bara en kvart från stan. Jag vill ha precis såna specialbyggda möbler och handfat och så. Föräldrarna är arkitekter, bohemiska sådana. Finfint äre.

Män är lite som bananer. Man vill inte ha de gröna för de är omogna, man vill inte heller ha de bruna för de är oftast alldeles för övermogna och även om de inte är det så är det yttre inte särskilt tilltalande. De solgula bananerna däremot de är perfekta, bara att skala och mumsa på.
Jag hoppas ni förstår vad jag menar.

Och jag väntar på att jag ska orka skriva det där långa, fantastiska inlägget men mitt liv är så uppochner som jagvetintevarjag ska och jag är så förvirrad och känner mig så borttappad och att jag inte hör hemma någonstans egentligen. Därför kommer det ta ett tag innan jag kan skriva det där fantastiska inlägget, jag måste se till att jag får fason på saker och ting som grämer mig.

Tett 5 år med gråt i halsen: Fröken, Luna säger att jag är kär i henne men det är jag inte alls!
 
Jag: Det är för att hon är kär i dig såklart. Det är väl fint?

Han går till Luna.

Tett: Du förresten jag är kär i dig.

Luna: Det vet jag väl. Nu är vi kära i varandra. Bra va?

Jag ler och tänker att världen är alldeles fantastisk ibland.

Jag vill ha en kamera att fånga de där små och stora ögonblinken med. En riktig såndär fining, en såndär pappakamera. Med massa knappar och tjusiga motiv. Falleri fallera, här sitter jag och drömmer igen. Måndagstrött-non-inspiration.

Tänker på:


Och lyssnar på:

Det känns mest som att jag flyter runt i en låtsasvärld i en låtsatsverklighet. Oformlig, mjuk och utan fokus, som en liten encellig organism, ja precis så känns det. Och alla andra bara är där och jag är någon-annan-stans i mitt eget huvud. I min andra, tredje, fjärde kropp.

Cat power, inspirationsmappar, stök, takfönster, vackra människor och bonniga klubbar. Ibland är det skönt att få perspektiv på saker och ting.

Snar tar jag mitt pick och pack och beger mig ut i stora vida världen, precis som Linus. Innan dess har jag sällskap av elefanten och Jean-Paul Sartre.

Dessa vill jag ska flytta in hos mig när jag får lön nästa fredag. Tänk vad höstfin jag kommer bli (allt från monki):

OH gosh de här platåskorna är verkligen en sann fröjd. Och jag älskar redan den sammetsfina klänningen som får mig att tänka på madicken och jular. De bruna skorna och den randiga tröjan är bara myspysiga och drömmar. Den lilavinrödamaronsammetssaken kommer däremot bli helt perfekt med mina svarta mormorskängor ala 1920-tal.

Jag älskar hösten när löven är sådär röda och solen skiner och jag känner att just tiden runt min födelsedag är underbar för jag har fått stålar och kan vara precis sådär fin som jag vill vara.

Some nightkisses from me then
♥ / Isa

Idag lärde jag mig någonting nytt; även små femåringar kan vara ironiska. Ja det är sant. Det var en lite märklig upplevelse, att stå där i mossan och höra gossarna vara väldigt ironiska över diverse olika ting. De är minimänniskor men ändå så stora, det är lätt att underskatta dem. Jag fick även erfara skogsmulle för första gången, mulle hade gröna kläder och ett lite knytte på bröstet. Jag har alltid undrat hur skogsmulle ser ut, jag hade aldrig anat att jag skulle få se mulle vid artons år ålder. Lucky me

Jag vet hur det känns att:

Sitta på en cykel tidigt på morgonen, fuktigt i luften och tankar som virrar. Längta efter att lägga sig under ett träd på en äng med en filt och en bok, men verkligheten är krypande långsam och regnig. Prata låtsasfranska och sjunga Imse Vimse Spindel i fyra verisioner. Vandra på gator och över torg, titta på blommande träd, träd vars löv faller av, snö, morgonljus, tänka att det är så fint och konstigt allting.

Jag vet att jag vet att jag ingenting vet. Men som Dalai Lama sa: de visa är de som vet och vet att de vet.

Mina ögon faller ihop, jag vill läsa om White och Blue, om friheten och kraven, men mina ögon faller ihop. Jag har massa saker insprängda i mitt huvud, massa ideér, massa bilder, men mina ögon faller ihop. Höst i Stockholm.

Dreaming myself away, to that smokey café somewhere in the world with red curtains. That drink, that girl, that boy, all those things. After rain comes sun, and that sunny day will be sunnier than ever. I imagine.

The way you hunt my dreams. - They can't take that away from me

En gång för ungefär ett år sedan skulle vi gå ut, jag fyllde arton år. Då såg jag ut såhär. Kvällen slutade med att jag dansade lindy-hop på en klasskompis hemmafest.

We're so fairytale (it makes people sick)

Tittar på höstlöven, de gula och lite röda. Tänker att jag skulle vilja hälla karameller i små bruna pappersstrutar i olika färger, former och smaker; hallonröda blommor med jordgubbssmak, mörklila ovala violpastiller, trikolorens färger i mint. Vika strutar och sälja klubbor, känna doften av gammalt trägolv.

Traska hem i ullkappa och sätta på spisen, känna pirr i magen och hacka sönder det som finns innuti och blanda ihop det. Koka. Titta på stjärnorna och ramla in i någon annans ögon.

Jag sjunger sången som Seth skapade när han diskade:

Isa ska ut och dricka sprit, isa ska ut och dricka sprit, isa ska dricka sprit, isa ska dricka sprit osv...............

Jag tror att han saknar det vilda livet innan lillgossen kom, det var ju inte så länge sen han kom hem efter en kväll märkbart berusad och ville bjuda på gott och blandat, haha (bea blev irriterad så det hela slutade med att han satte sig med hörlurar och lyssnade på musik och tyckte att livet var en fest).

Vi får se hur kvällen utvecklar sig, peoples 6-årsfest, marie laveau eller hemma tidigt med en kopp te. Kvällen går i spontanitetens tecken, med en pojke på tråden.

Puss

Jag ligger i min säng och lyssnar på Cat Power och tänker att det är konstigt det där. Det där med pojkar. De hör av sig efter så konstiga tider, jag förstår inte hur de fungerar? Det är så mycket jag inte förstår. Speciellt om de ena dagen har kostym och andra dagen svarta prasseljackor.

Nuförtiden jobbar jag, inte nio till fem men nio till fyra. Söta barn säger:

- du är den bästa fröken 
- jag ska bjuda dig på mitt kalas och då ska du få en spidermantårta
- fröken kom så ska du få den största chokladbollen som finns (se lerkaka)


Fast de finaste orden just nu är fragile, bonbon och arkebuseras.

Godnatt/ Fröken Isa