Isa

Ja alltså inatt kom jag och Agnes in på konstfack. Jag sökte in i sista sekund och blev lite försenad med arbetsproverna men kom in ändå! Jag var så lycklig och svävade på små rosa moln, tog tunnelbanan till T-centralen där jag mötte Amanda, Linnea och Maya. Berättade ivrigt om de hysteriskt roliga lektionerna och de bara: jaha vad roligt för dig men nu måste vi gå. Sen fortsatte jag och då visade det sig att vi var för många i klassen och läraren kom fram och sa till mig att eftersom jag var försenad med arbetsproverna, som var av skiftande kvalité, var tvungen att skärpa mig. Jag skulle göra minst en bra bild i veckan annars skulle de sparka ut mig. Sen vaknade jag.

Long skirts in creamy white, lavender and a bit blue. Combined with a silk top and new washed hair in a warm wind. Also bare feets in wet grass.

That's exactly what's on my mind. Sunset and long skirts.

Jag såg namnet på ekobutiken och tänkte att banne mig det känner jag igen. Pinsamt nog visade det sig att det var världsträdet, såklart. Hur kunde jag glömma det? Nu har jag suttit i en halvtimme och läst på om dess historia. Jag måste säga att det är oerhört fascinerande. Jag kopierar lite från wikipedia:

Från dess grenar som täcker hela himlen faller dagg över världen. Under denna ask finns den heligaste platsen där gudarna dagligen samlas till ting.

De tre nornorna Urd, Skuld och Verdandi bor vid asken Yggdrasils rötter, invid Urdarbrunnen, där de hämtar det vatten och den vita sand som de sedan översköljer Yggdrasils rötter med för att hindra dess stam och grenar att vissna.

Det var i Yggdrasil som Oden offrade sig själv genom hängning för att lära sig runornas hemlighet. I Havamál berättas att den sårade Oden hängde i nio dagar. Möjligen är namnet Yggdrasil en kenning som syftar på denna hängning. Vid Ragnarök kommer Yggdrasil att skälva och stöna men trots allt förbli stående.

Vilken bjässe till träd och vilka berättelser. Vid närmare titt upptäcker man andra märkliga varelser, gudar och myter som gör en smått virrig i huvudet. Jag blir så sugen på att läsa poetiska eddan.

Nog talat. Tänkte bara dela med mig av en liten tanke som snurrat i mitt huvud sedan jag köpte den där honungskakan på Yggdrasil.

Av någon mystisk anledning känner jag mig väldigt vampyrig för tillfället. En blodig coctail, stora köttbitar och bleka hudar. Kalla kroppar och karga landskap. Månsken, mörker, kyrkogårdar och långa skuggor. Är det de mörka bergen som framkallar dessa önskningar? De kanske leker ett spratt med mina tankar. Eller så bor det helt enkelt en Dracula innuti mig. Transylvanien. Jag misstänker dock att det är alla hjärtan, Cupido har än en gång prickat fel.

"And if Cupido's got a gun, then he's shooting". Med blodstänkta kulor i sådanafall.

Godnatt mina vänner. Jag ska drömma om en vacker vampyrpojke/en råläcker Alexander S.