Isa

Fick ett meddelande från mr P nyss. Han  är lite seg och det gör mig lite sur, men när jag läser att han varit på svartklubb och beskriver allt med enorm entusiasm kan jag inte låta bli att le litegrann. Jag undrar om han saknar mig mycket eller lite? Jag tänker på honom ibland. Bara ibland. När jag ska sova. På hans Whyredjacka, de lite för korta byxorna och hans bleka vampyrhud.  Den diskreta snusdosan och hans töntiga kompisar. Och på hur han strök bort mitt hår från ansiktet och berättade vad han tänkte om mig första gången vi sågs.

Sedan är det ju de mer enervervande sakerna förstås. De glömmer man lätt bort och man får påminna sig om att det faktiskt inte var lätt. Inte lätt alls. Ändå hoppar det till i hjärtat när han skickar länkar om att Jónsi ska ge ut soloalbum. Då vet jag att han fortfarande tänker på mig. Och jag önskar litegrann att han var här.

hjärthopp.



"Jag kan knappt bärga mig tills jag kommer till himlen och blir guds favoritängel"