Söndagsberättelse.
Förut när jag dansade vid danshögskolan gick jag förbi KTH två gånger i veckan, det var när studenterna slutade och jag minns att jag spanade in alla snygga män som kom därifrån. Därför ska jag nu jag berätta om min vän P (jag hoppas ni förstår kopplingen). Vi har en liten lustig relation som man knappast skulle klassa som normal, men den har sin charm. Varje gång vi ses är det alltid lite konstigt. Första gången vi träffades var för drygt två och en halv månad sen på F12 (oh saknar det förresten).
P gillar 60-talsmusik, kan dansa rysk polka och prata finska. P brukar ha fina kläder på sig, ofta svarta byxor och ett par bruna snörskor (misstänker att de är dyra). P har bott i Barcelona och har en vän som vi kan kalla V. En gång fick de för sig att vandra i sörmland och åkte ut till Järna och gick i tre dygn. P och V hade prickat ut på kartan vart det fanns brunnar och de hade en gedigen packning med sig (även pannlampor som de använde när de gick på natten).
När P var liten var drömyrket uppfinnare. P har en lillebror som är lika gammal som mig. P räds inte heller för att gå på bio själv om ingen annan vill gå (t.ex. inglorious basterds, P fick tre stolar alldeles för sig att bre ut sig på och kunde skratta högt utan bry sig om sällskapet).
P kollade upp waldorfskolan och frågade ut mig om antroposoferna, numera kallas jag ibland för "en av de utvalda".
Genom P fick jag även upp ögonen för detta band, och utvald som jag är kan jag inte låta bli att älska denna video:
