Oh oh oh igen

Ont i magen. Ont i huvudet. Ont i hjärtat. Jag mår illa.

Det kanske inte är meningen att den där muren ska rivas? Jag börjar faktiskt tro det mer och mer. Ni vet när människor blir så uppslukade av en att det blir läskigt? Att man upptäcker att visst är dom söta i små doser? Och när dom droppar stalkersakerna som man egentligen bör hålla för sig själv för att inte skrämma bort den utvalde? Ibland vill jag bara klicka på "Ta bort".

Hörru Mr. P, vad gör vi egentligen?



Gb0118_large


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0